Back on track

Augusti är här och det innebär att vi är back on track. Jag har varit ledig i tre hela veckor med mina små. Jobbat medans de tidigare var i Spanien med G och njutit(?) av det kalla vädret. Helt galet att vi är inne i andra veckan i augusti och sommarvädret fortfarande är obefintligt. Som grädde på nosen så har jag inte haft utomlandssemester så det känns nog lite extra. Men vad gör det om hundra år? Om bara ett par månader så ligger hela familjen på stranden och njuter tillsammans så det är det som är målbilden just nu. Hoppas ni haft det dunderbra och att ni laddat batterierna ordentligt. Som jag har saknat er, men nu är jag här igen





En sån dag

Igår var en sån dag där det mesta blev jobbigt. Där mitt tålamod var näst intill obefintligt och jag ville lägga mig under täcket dagen lång. Varför är en fråga jag ställer mig konstant men som är mer komplex att svara på än vad man skulle kunna tro. Det är då jag önskar att någon bankar vett i mitt huvud på en gång just för att allt blir så himla jobbigt. Jag är en positiv person och hatar dålig energi men sista tiden kan jag förvandlas till det jag själv ogilllar mest utav allt. 
 
Dessa dagar ska jag jobba bort. Dessa dagar vet jag kommer att vara obefintliga. Men när? När ska jag sluta vara arg på allt som hänt? Besviken på vad nuet tog ifrån framtiden och att sluta vara rädd för det mesta? Jag kan bli så ledsen när jag tänker på hur livet måste rulla på medans det för andra stannat helt och blir arg för att situationen är utom min kontroll. Varje dag spinner tankarns iväg och jag tänker på det jag kan göra. Men först måste jag acceptera. Acceptera hur nuet är. Acceptera att jag inte kan göra allt och acceptera att livet måste gå vidare. 
 
 

Döden och Tobiastregistret

Under den senaste tiden så har döden legat i bakhuvudet konstant. Jag tänker på min egna, på de jag förlorat och på eventuella förlust. Tanken av att behöva lämna mina egna barn och sambo samt att behöva förlora tex mina föräldrar kan få mig att gråta floder. Många säger att man inte ska vara rädd för döden men jag kan erkänna att jag är livrädd. Jag vill inte behöva lämna min familj i förtid och jag vill heller inte mista någon mer i förtid. Jag vill inte. 
 
Men ibland så finns det saker som man inte riktigt kan styra över och det är alla dessa sjukdomar. Sjukdomar som ibland kan bli en dödsdom men som man förhoppningsvis vinner över. Jag blir alldeles till mig utav tanken hur många människor runt om i världen som får besked om dessa sjukdomar varje dag och tanken av att man själv inte heller är skyddad ifrån dem. Man vet aldrig vad framtiden överraskar med men jag hoppas innerligt att min familj får lyckan över att få hålla sig friska. I bästa fall varenda människa såklart!
 
Varje dag kämpar människor runt om i världen med dessa sjukdomar och därbland annat blodsjukdomar som tex Leukemi. Det finns ett flertals register runt om i världen där man kan registrera sig för att bli givare, i Sverige finns Tobiasregistret. Det är ett register för blodstamceller som är det som skapar nytt frisk blod. Du är alltså med i registret, där flera tusen människor söker en matchning varje år. Ifall du får en matchning kan man bli givare på två olika sätt, läs med HÄR. Det är kostnadsfritt att gå med men viktigast av allt är att just Du kanske kan vända någons liv till det bättre! Just nu är det brist på registrerade i åldern 18-35år. Så in & fyll i en hälsodeklaration, tar knappt 5min, men förstå vilken skillnad du kan göra! Gör det HÄR!
 
Jag har gått med, fått med G och jag hoppar innerligt att jag får någon match, helst igår. 
Tänk vad härligt att kunna rädda någons liv ♥