Han mår bra

Han mår bra, vi mår bra. Han hade ändå tur i oturen då det var ett väldigt hårt slag. Munnen har en otrolig läkningsförmåga så att de två djupa hacken efter hans framtänder svullade snabbt upp och började läka efter bara  en timme. Först vr et blodbad och det var nog det som var det läskiga, både för oss och för lillen. Det tog tid för honom att äta då det sved himla mycket när läppen kom i kontakt med någonting, särskilt något saltit såklart. Det ända jag är lite orolig för är hans permanenta tänder som ligger uppe i tandköttet och väntar. Han fick nämligen ett rejäl slag vilket resulterade i ett stort blåmärke i munnen. Förövrigt försöker vi att njuta av det sista här nere på Kreta då vi snart är hemma och semestern blir ett minne blott. Glöm inte att följa mig på instagram; Blanqui.se där ni får följa med dagen lång!

Kram till er alla ♥

 
 

Vår älskade otur

Varje gång jag har tänkt på att skriva om vår så kallade semester är det någonting nytt i listan som ska läggas till. Hur positiva vi än försöker att vara så slog det till oss riktigt hårt idag. Vi har det självklart super men vi kunde ha haft med oss turen och då sparat oss en massa huvudvärk och magont. Men nej, om det inte är någon som har ögat vår semester så heter jag Pippi. Allt började med att vi glömde ryggan på transferbussen, följt av att vi fick ett rum med begränsat havsutsikt när vi betalt för havsutsikt(som Ving självklart menar "inte" är begränsad), G blev tokförskyld plus att barnen är snoriga och jag fick ett äckligt munsår följt av att kameran numera är trasig och lillen halkade i rutschkanan som resulterade i blodbad. 
 
Japp där har ni en kort sammanfattning av vår tur denna semester. 95% har vi legat och jäst vid poolen och livet har varit tipp topp men det är de där enstaka procenten med otur som är svåra att skaka av sig när de inte slutar att komma. Förhoppningsvis är lillens accident och doktorbesök det sista av de slaget i alla fall. Nu väntar vi in doktorn som ska hjälpa lillen som förövrigt är ok men vi behöver papper på händelsen för eventuella biverkningar längre fram. 
 
 

Hejdå macbook

Hela flygresan gick kanon, vi har verkligen haft "tur" med att båda barnen är så resglada. Vet egentligen hur det annars skulle ha gått då vi älskar att resa och reser mer än gärna flera gånger per år om det är möjligt. Adéle sov sig igenom näst intill hela resan och medans lillen var vaken men pysslade, tittade på film och underhöll sig hela resan. Väl framme på flygplatsen här nere på Kreta så väntade en busstur på två timmar men som kändes som fyra. Detta var ingenting jag hade kollat upp innan men hade varit bra då det var något långt i mitt tycke. Tur nog så sov båda barnen så det gick ju smidigt och det var nog vi päron som tyckte det var långdraget.  
 
 
När vi äntligen hade kommit fram till resorten och hade checkat in insåg vi att vi saknade Gs ryggsäck. Paniken som jag fick där var obeskrivlig. Jag hatar nämligen att tappa bort saker. G försökte lugna mig med att det inte var någonting viktigt där i och menade att det mest var kläder och det mest värdefulla var hans solglasögon. Jag försökte vara lugn och inte lägga energi på det utan istället njuta av paradiset vi precis kommit till. Lagom till att de sa att de fått tag i ryggsäcken kom jag på att min macbook låg där i. Alltså förstår ni paniken jag besparade mig själv genom att inte komma ihåg att jag lagt den där förrens ryggan var hittad? 
 
 Denna utsikt njöt vi av till middagen igår. Då medveten av att ryggan var hittat.