Natt numero dos

Ja alltså, nästan så att jag tar tillbaka gårdagens ord angående natt utan amning. Natt nummer två var lite av ett bakslag men ändå inte lika jobbig som det var med lillen. Det krossar mammahjärtat att se henne så himla ledsen men jag vet att jag gör detta för oss båda och det gör mig starkare just den stunden. Förutom att jag är himla trött utan så tycker jag att natten ändå trots skrik gick bra. Nat nummer två är avklarad och jag vet att om en månad så kommer detta vara någonting jag är tacksam för. 
 
Idag har dock hon tagit över feber-stafetten. Febern har alltså kommit till henne och jag tycker bara BLÄ. November och december har till 80%, om inte mer, inneburit sjukstuga hemma hos oss. Vi har liksom turats om med olika sjukdomar men mest feber. Sjukstuga i sig är ändå rätt mysiga förutom när de blir himla påverkade och klaustrofobikänslan. Nu är jag mest orolig eller mer ledsen över att jag precis tagit bort tutten på natten och hon får feber. Vi får se om jag får gå tillbaka ett steg och ändå ge henne inatt eller om hon väljer att dricka vatten och ändå vara nöjd. Allt beror helt enkelt om hur det utspelar sig, men hon kommer definitivt inte att få gråta ihjäl sig. Vill hon ha tutte så är det ok för mig att fortsätta att avsluta nattamningen efter sjukstugan. 
 
 

Kommentera här: