Ensamstående till två

Gud vad tålamodet testas nu för tiden. Lillen är uber trotsig i perioder och det beror lite på hur han vaknar. Mammalivet är det absolut det bästa som hänt mig och mina barn är det allra allra dyrbaraste jag har. Men jag vet även att det är okej att känna sig utmattad ibland.

G har ett väldigt bra rullande schema och skulle egentligen inte vilja ändra det. Men faktum kvarstår och det är att han jobbar kvällar. Han är långledig och vi får dyrbar tid tillsammans, för att precis som han är borta hela dagen när han jobbar så är han hemma hela dagarna när han är ledig. När det är dags för långledighet så jobbar han intesiva dagar innan och det är just där och då jag efter en jobbig dag kan känna mig något som en ensamstående mamma till två. Anledningen är för att jag tex inte väcker honom på morgonen när han jobbat kväll dagen innan, trots att han säger att det är ok. Detta gör att när det blir sådär intensivt för honom så blir det även det för mig som drar i stort sett hela lasset själv. Men innan jag hinner bli bitter så blir G långledig och allt blir bättre på en gång.

Vem har sagt att livet är en dans på rosor?

 
Det bästa vi gjort är ni♥
 
 
 

Offlineklubben

Förra veckan fick jag hem ett väldigt speciellt paket, nämligen ett kit från Offlineklubben. Offlineklubben är en nylanserad produkt som är till för hela familjen. Boxen kostar 299kr/mån och då är du garanterad en eftermiddag med fokus på att ha kul med familjen! I dagens samhälle är det så himla stort fokus på vad som händer på nätet, sociala medier osv, och våra telefoner äter upp väldigt mycket av vår tid. Just därför tycker jag att detta är så himla bra, särskilt för att det ibland kan vara svårt att hitta på någonting nytt. Nu till helgen efter alla kalas som det vankas så hade vi tänkt oss gå ut och köra fem-kamp, som denna box innehöll. Återkommer såklart med recension. 

Som jag längtar!

 
 
 
 
 
 

I samarbete med Offlineklubben

Det här med gudföräldrar

Dopinbjudningarna är skickade och här står vi mellan valen och kvalet gällande gudföräldrar. Jag tycker att det är ett svårt val för att jag vill så gärna inte göra ett "fel" val. För mig är det en väldigt viktig uppgift som man tackar JA till. Det är inte riktigt som vad det ursprungligen betydde. Allt det här med att ta hand om gudbarnet ifall föräldrarna går bort eller hjälpa barnet ekonomiskt. För mig är det mer ett särskilt band man skapar till barnet. Barnet ska känna sig trygg med sina gudföräldrar och ha en speciell nära relation.


När jag var liten så vart jag aldrig döpt, vilket gjorde att jag aldrig haft gudföräldrar. Medans min nära kusin och vänner hade det och jag minns hur mycket jag önskade mig samma sak. Att ha gudföräldrar att ringa, gå ut och äta en vanlig torsdag eller kanske ett biobesök någon helg. Till sist så var jag tvungen att döpas för att kunna konfirmeras så i sjuan döptes jag och jag fick äntligen mina alldeles egna gudföräldrar. Men det var liksom inte samma sak. Vi fick aldrig det här speciella bandet och jag klandrar inte någon, jag var ju liksom stor. Men då minns jag hur jobbigt det var och jag lovade mig själv att döpa mina barn som små för att ge de chansen till att ha det där jag alltid ville ha. Jag visste liksom redan då vem som skulle vara gudmor till mitt barn.


Hur valde ni gudföräldrar? Var det svårt?