Ensamstående till två

Gud vad tålamodet testas nu för tiden. Lillen är uber trotsig i perioder och det beror lite på hur han vaknar. Mammalivet är det absolut det bästa som hänt mig och mina barn är det allra allra dyrbaraste jag har. Men jag vet även att det är okej att känna sig utmattad ibland.

G har ett väldigt bra rullande schema och skulle egentligen inte vilja ändra det. Men faktum kvarstår och det är att han jobbar kvällar. Han är långledig och vi får dyrbar tid tillsammans, för att precis som han är borta hela dagen när han jobbar så är han hemma hela dagarna när han är ledig. När det är dags för långledighet så jobbar han intesiva dagar innan och det är just där och då jag efter en jobbig dag kan känna mig något som en ensamstående mamma till två. Anledningen är för att jag tex inte väcker honom på morgonen när han jobbat kväll dagen innan, trots att han säger att det är ok. Detta gör att när det blir sådär intensivt för honom så blir det även det för mig som drar i stort sett hela lasset själv. Men innan jag hinner bli bitter så blir G långledig och allt blir bättre på en gång.

Vem har sagt att livet är en dans på rosor?

 
Det bästa vi gjort är ni♥