Påskafton

 Jag har missat att uppdatera er för hur vår påsk var. Den var i alla fall väldigt lugn och familjär, precis som det ska vara om du frågar mig. Lillen fick påskägg av oss och iår fyllde vi en lite större med allt som han älskar. Det var såpbubblor, riskakor, pruttkudde, popcorn, keps, strumpor och lite av hans favoritgodis. Gladast var lillen när han fick syn på vilket stort påskägg hade lämnat, särskilt när han såg allt som låg i. 

Lagom till middagen åkte vi hem till Gs mamma gör en påskmiddag med hans familj. Där var det fullt hus och lillen var superglad över att få vara hemma hos sin farmor. När klockan slagit långt efter läggdags så tackade vi för oss och åkte hemåt. Lillen var superglad och nöjd över sin påsk och min uppdrag var därmed fullbordat. Han lycka är min lag och jag gör allt för honom. Han förtjänar det allra allra bästa. 

Älskade unge, 
han är verkligen världsbäst! 


 
 
 
 
 

Öppen tre centimeter

Gårdagen bjöd på både ris och ros. Ris för att jag var tvungen att åka in till förlossning för obefintliga fosterrörelser. Sedan kvällen innan hade jag inte känt någonting och efter frukost och dusch fick jag panik då hon fortfarande inte rörde sig. Jag åkte in och allt såg bra ut men jag fick order om att komma tillbaka om hon fortfarande inte rörde sig över dagen. Vid åtta åkte vi igen med samma anledning något lugnare då kontrollen på morgonen visade att allt var bra. Att jag inte känner rörelser är inte ok och båda läkarna som undersökte mig under dagen överväger en igångsättning. 

Rosen stod för att allt såg bra ut även andra kontrollen på natten men även för att de undersökte mig och jag var hela tre centimeter öppen, hon kände hennes huvud då hon ligger väldigt långt ned, min tapp var mjuk och nästan utplånad. Galet och chockande! Detta innebär att mitt utgångsläge i en igångsättning är väldigt bra men jag är så orolig ändå. Vill helst av allt föda av mig själv och jag är himla rädd för allt som en igångsättning kan ge mig sig. Men just nu ligger mina händer hos läkarna och vi får se hur allt blir. Det bästa vore att jag börjar känna henne igen eller att förlossningen startar av sig själv.