Hjärnexplosion

Vet ni vad det är att lämna en fyraåring på förskolan när det är ett krig så fort det är dags att sätta på sig ytterkläderna. Vissa dagar är bättre än andra men 9 av 10 så är det hemskt och jag vill helst utav allt sätta mig på golvet och gråta. De dagarna det går bra så ändras det ganska snabbt när han ser stängslet. Idag fick jag småspringa efter honom, då han sprang ut när jag gick ut, för att bära in honom igen och sätta honom längre in på gården. När jag gick därifrån skrek han för fulla muggar. Jag vet att jag måste ge det lite tid, då han varit hemma så mycket men att behöva göra det här varje morgon suger musten ur mig. 
 
Det finns ingenting jag hatar mer än att börja morgonen på fel sätt. Jag har väl alltid känt att det sätter hela dagen på spel och de sista veckorna så har mitt bittra jag varit ganska så närvarande. Hela dagisgrejen i kombination med att jag numera inte kan träna lika ofta som jag brukar. Träningen är liksom min happyplace, där jag förutom att ha egentid även får ladda om mina batterier för att sedan gå tillbaka hem och vara en kickass-mom. Nu har jag börjat jobba lite och det är super skönt. Jag älskar det jag gör och det har blivit lite som träningen, min happyplace nr 2. Idag körde jag veckans första pass på gymmet och känner mig som ny. Imorgon och på fredag står det jobb på schemat och som jag längtat! Det är mycket just nu på kontoret men vet ni vad? Jag älskar't! 
 
 
 

Kommentera här: