Blandade känslor 2017

2016 var ett riktigt bra år! Året då vi fick äran att träffa vår lilla tjej som vi längtat så mycket efter och därmed bli föräldrar för andra gången. Det har verkligen varit underbart på många sätt. Det var en stor omställning som jag hade lite rädslor för innan men som vi har fixat galant alla fyra tillsammans. Nu är hon lite större, fyller liksom ett om bara tre månader(!) och det känns som om vi alltid har varit fyra. Hon var så himla självklart från första stund! Men förutom att vi lärde oss livet som fyra och allt vad det innebar så växte lillen himla mycket. Han är en stor förståndig, klok liten minimänniska som förvånar mig varje dag. Tiden går så snabbt och ibland blir jag helt till mig av bara tanken att vi inte kan stoppa tiden. Jag vill ta in varenda stund till max och ge både han och Adéle allt av mig själv. 
 
Nu är vi inne i ett nytt år och som jag skrev tidigare är det med blandade känslor. Jag älskar tanken av att det är ännu ett år med min familj och jag känner mig himla lyckligt lottad över vad vi har åstadkommit tillsammans. Men jag känner en liten tyngd av ångest när jag tänker på att jag ska tillbaka och jobba efter sommarn. Ta det inte fel nu. Jag älskar att jobba och är nomalt sett världens jobbnarkoman och min arbetsmoral är ingen sig lik men jag vet att när den dagen kommer så är vi inne i ekorrhjulet. Jag vill inte träffa mina barn enbart tre-fyra timmar per dag. Om jag fick välja skulle det inte se ut så men det är tyvärr en verklighet och det är med skräckblandad förtjusning jag tänker på det. Jag kommer att bli mer mig själv igen, mer Jennifer och inte bara mamma. Jag vet att allt kommer att bli super när det väl är dags och man får omprioritera men framförallt planera mer. Tills dess ska jag njuta extra mycket att båda mina små ett tag till ♥
 
 
 
 
 

Kommentera här: