Jag lever

Som det har kliat i fingrarna på mig och som jag tänkt på er. Men det här var lite vad jag behövde. Jag känner mig fortfarande inte helt hundra och det läskigaste är att jag inte kan sätta fingret på vad det är. Det är nog den här ovissheten som tar kål på mig. Ni vet vid det här lagret vilket kontrollfreak jag är, vilket gör att ovissheten, som ligger som ett moln över mig, tar kål på mig. Jag har kommit i ett viloläge i livet och för första gången vet jag inte vad den närmaste framtiden har att erbjuda. Trots att jag vet att det inte är mycket kvar utav denna föräldrarledighet så känns som om jag bara vill sätta igång med mitt. Jag vill så mycket och det gör nog mig frustrerad över att jag inte riktigt att ge det mitt allt just nu. Stundvis vill jag pausa tiden, typ när jag ligger och nattar lillen eller har en sovandes Adéle på brösten men stundvis vill jag även att ha framtiden nu. Ja ni hör ju, vilket kaos. Men allt har sin tid och att jag vet att jag kommer att ångra mina ord om några år. 
 
Förhoppningsvis så är ovissheten snart väck men för att vara realistisk så lär det hänga kvar ett tag. Det är en del som jag måste klura ut och en del som bara måste få sin egna tid. Om ett halvår kommer det i alla fall vara som bortblåst så jag ska göra mitt yttersta för att njuta utav de sista månaderna som föräldraledig.
För det är ju trots allt oslagbart underbart ♥
 
 
♥ 

Kommentera här: