När livet kommer emellan

Ja alltså om det inte är livet som kommer emellan så är det bloggen som krånglar. Jullovet sjunger på sin sista vers och jag har verkligen lagt all min tid på barnen och oss som familj. Det är mycket trix med båda hemma och fast än jag älskar det så är jag helt slut när kvällen kommer. De dagar det har varit jag som nattat lillen så har jag somnat med och vaknat mitt i natten av att jag ligger i hans säng. Ja det säger väl mer eller mindre hur trött jag varit. Just nu sitter jag framför cancergalan. Seriöst jag är typ världens mest blödigaste människa och klagar inte det här men ändå sitter jag fast framför tvn med universums svullnaste ögon. Det är himla orättvist att någon ska behöva drabbas överhuvudtaget och jag har idag två familjemedlemmar som kämpar emot detta, varav en sedan några månader tillbaka slutats behandlats... Cancer är någonting jag är rädd för och någonting jag varit rädd för i stort sett hela mitt liv. Vi har många drabbade i vår familj, särskilt ifrån min mamma sida.
 
Strax innan jul hittade jag en knöl i armhålan. Jag började trycka och det kom lite var. Tänkte att det var bara en fettknöl som var inflammerad eller liknande. Aldrig fått det tidigare, jag rakar mig inte eftersom att jag inte har någon hårväxt under armarna och av den anledningen blir jag lite kluven. Jag tror inte att det är någonting farligt men jag måste ju kolla upp det och efter idag så blir jag typ stressad och vill bara få ett ok att det inte är någonting...
 
Livets mening ♥
 
 

Kommentera här: