Tillbaka till förskole-rutiner?

Andra dagen på andra veckan av 2017. Den här veckan gick lillen tillbaka efter väldigt lång tid hemma med oss. Jag har under mammaledigheten haft honom hemma minst en dag men oftast har det blivit mer dagar hemma än på förskolan. För mig är det inga problem då trots att det kan vara lite motigt då och då så är det underbart att ha båda hemma. Jag känner även att det är lite av en "passapå" grej då det blir helt andra puckar när jag börjar jobba. Då kommer det inte finnas möjlighet till att stanna hemma med båda och de kommer att vara tvugna att gå heltid på förskolan, därför känns det bra att ha även honom hemma. Men jag vet samtidigt att han behöver förskolan. Han behöver ha en mer pedagogisk vardag än det jag kan erbjuda. Han behöver socialisera sig med sina förskole-vänner och delta i allt nyttigt förskolan gör. Trots att vi försöker leka med pedagogiska saker, leka med vänner osv så behöver han även vara utan mig. 
 
Men vem är jag när jag måste säga nej till att vara hemma med oss när det är det "ända" han vill? Hur förklarar jag att han behöver det, på ett sätt som han förstår och håller med mig om? Jag har sagt att han behöver vara på förskolan, lära sig saker och leka med sina vänner som saknar honom, men det går in i ena örat och ut genom andra på en gång. Idag är det hans andra dag på förskolan igen och han var ledsnare än någonsin. Jag försökte prata med honom flera gånger men han grävde bara in sig i mina ben och ville inte släppa när jag kramade och pussade hejdå. Han skrek efter mig och det var svårt att hålla tårarna borta. Det värsta var att komma hem(vi bor lite för nära) och se att han fortfarande var ledsen och satt själv på bänken. Såg att både fröknar och vänner kom fram men han ville ingenting utan satt kvar och var ledsen. Ville bara gå ner och hämta hem honom men jag vet att jag bara skulle göra det värre men ack så förkrossande. 
 
Min älskade baby, mammas allt ♥
 
 

Kommentera här: