En sån dag

Igår var en sån dag där det mesta blev jobbigt. Där mitt tålamod var näst intill obefintligt och jag ville lägga mig under täcket dagen lång. Varför är en fråga jag ställer mig konstant men som är mer komplex att svara på än vad man skulle kunna tro. Det är då jag önskar att någon bankar vett i mitt huvud på en gång just för att allt blir så himla jobbigt. Jag är en positiv person och hatar dålig energi men sista tiden kan jag förvandlas till det jag själv ogilllar mest utav allt. 
 
Dessa dagar ska jag jobba bort. Dessa dagar vet jag kommer att vara obefintliga. Men när? När ska jag sluta vara arg på allt som hänt? Besviken på vad nuet tog ifrån framtiden och att sluta vara rädd för det mesta? Jag kan bli så ledsen när jag tänker på hur livet måste rulla på medans det för andra stannat helt och blir arg för att situationen är utom min kontroll. Varje dag spinner tankarns iväg och jag tänker på det jag kan göra. Men först måste jag acceptera. Acceptera hur nuet är. Acceptera att jag inte kan göra allt och acceptera att livet måste gå vidare. 
 
 

Kommentera här: