På botten och upp igen

Min familj har haft tre förluster utav familjemedlemmar på mindre än en vecka och de två sista kom som en chock. Lite som om någon ryckt bort mattan man står på samtidigt som all luft flyger ur en. Det här minst sagt stora förluster och jag tror jag fortfarande inte riktigt har förstått det. Det här är någonting jag inte kommer att tala om, kommentera eller att förklara. Jag behövde en paus ifrån världen, få ligga i fosterställning och gråta ut men nu behöver jag det här. Skriva av mig, komma in i vardagen och allt vad som hör till. Självklart kommer jag att behöva skriva en del men ingenting om det som hänt och av olika själ. Det av den enkla anledningen att det är för privat och är för att det här är mitt happyplace
 
Livet är skört och konstigt nog någonting de flesta tar för givet.
Var rädda om varandra och sprid kärlek ♥
 
 

Kommentera här: