Döden och Tobiastregistret

Under den senaste tiden så har döden legat i bakhuvudet konstant. Jag tänker på min egna, på de jag förlorat och på eventuella förlust. Tanken av att behöva lämna mina egna barn och sambo samt att behöva förlora tex mina föräldrar kan få mig att gråta floder. Många säger att man inte ska vara rädd för döden men jag kan erkänna att jag är livrädd. Jag vill inte behöva lämna min familj i förtid och jag vill heller inte mista någon mer i förtid. Jag vill inte. 
 
Men ibland så finns det saker som man inte riktigt kan styra över och det är alla dessa sjukdomar. Sjukdomar som ibland kan bli en dödsdom men som man förhoppningsvis vinner över. Jag blir alldeles till mig utav tanken hur många människor runt om i världen som får besked om dessa sjukdomar varje dag och tanken av att man själv inte heller är skyddad ifrån dem. Man vet aldrig vad framtiden överraskar med men jag hoppas innerligt att min familj får lyckan över att få hålla sig friska. I bästa fall varenda människa såklart!
 
Varje dag kämpar människor runt om i världen med dessa sjukdomar och därbland annat blodsjukdomar som tex Leukemi. Det finns ett flertals register runt om i världen där man kan registrera sig för att bli givare, i Sverige finns Tobiasregistret. Det är ett register för blodstamceller som är det som skapar nytt frisk blod. Du är alltså med i registret, där flera tusen människor söker en matchning varje år. Ifall du får en matchning kan man bli givare på två olika sätt, läs med HÄR. Det är kostnadsfritt att gå med men viktigast av allt är att just Du kanske kan vända någons liv till det bättre! Just nu är det brist på registrerade i åldern 18-35år. Så in & fyll i en hälsodeklaration, tar knappt 5min, men förstå vilken skillnad du kan göra! Gör det HÄR!
 
Jag har gått med, fått med G och jag hoppar innerligt att jag får någon match, helst igår. 
Tänk vad härligt att kunna rädda någons liv ♥
 
 

Furuvik 2017

Vilken dag vi hade i lördags. Till en makalös nöjespark fick vi sjukt bra väder och de kombon är oslagbar. Deras baddel var dessvärre inte öppen ännu men vädret var ju inte heller riktigt väntat så jag förstår att de satt juni som öppningspremiär för den delen. Vi hade verkligen en riktigt bra upplevelse, lite så att det blir bättre för varje år som går. Mestadels för att barnen blir äldre och njuter mer och mer. 
 
 
De här två sötnötarna gick runt parken med var sin karta och de fick helt själva välja vart vi skulle. 
 
 
 
 
Lunch blev det i deras tivolidel och barnen åt vuxenportioner, galet bra mat alltså! 
 
 
 
 
 
I den stekheta värmen vart det tivoli och gissa om vi var tacksamma att köerna inte alls var långa. Barnen åkte helt själva på vissa och vissa åkte vi med. Kul som bara den hade vi! 
 
 
 
Innan hemgång vart det spel och ännu ett varv kring favoritdjuren. Självklart skulle grabbarna få den traditionella megabasketboll med sig hem. 
 
 
 
Den snällaste av alla sessor som mestadels satt nöjd i vagnen.  
 
 
 Tusen tack till Furuvik för iår, ses igen nästa år!

Mot furuvik

Vi sitter i bilen just nu och påväg till Gävle och Furuvik. I år vart det inte till premiäröppningen men vad gör det när man gör det veckan efter? Barnen kommer ha sjukt kul och därmed jag med. Vi är alla super duper taggade för en dunderdag wohoooo! 

 
 
 
 
Förra årey på premiären var lillan minimal❤️