Helgen som gått

Mitten på veckan, vilket innebär att det alldeles snart är helg igen. För mig känns det som att jag lever med enbart mån- och fredagar på scheamat. Dagarna emellan är liksom bara suddigt och man går på autopilot. Med andra ord så swishar det förbi. Helgen som precis varit var den första helgen på cirkus fyra veckor som vi inte hade någonting planerat. Superskönt om du frågar mig då det känns som om jag inte hinner med att bara vara. Helgerna är lite utav guldtid för oss fyra, nu när både jag och G jobbar heltid. Men samtidigt så är det den ända tiden man ska hinna träffa andra och få lite liv i det sociala. Så vad gör man? Jo försöker klämma in så mycket som möjligt, vilket i sin tur leder till att man går till jobbet på måndagen tröttare än var man var vid jobbveckans slut. Jupp, thats life. 
 
Denna helg spenderade vi med våra familjer. Först med Gabbes sida och sedan min. Familj är det allra allra viktigaste i livet och man får inte glömma att njuta av all möjlig tid tillsammans. För mig är det väldigt viktigt att barnen får en relation till båda våra sidor och växer upp med alla människor som älskar dem kring sig. Familj är kärlek och trygghet, vilket är någonting barnen ska känna till alla. Det är i alla fall någonting som jag alltid kommer att eftersträva och förhoppningsvis kommer de även att växa upp med väldigt goda minnen tillsammans med båda våra sidor.
 
Vi har förövrigt sex(!!!!!!) helger kvar här i Sverige och det känns rätt okej att ha fullt upp. Lite kalas för vänner, lillens kalas/födelsedag, julafton och ett bröllop ska avverkas innan vi lyfter till paradiset.
För att inte glömma allt jobb som måste checkas av, haha. Men så jäkla taggad! 
 
 
 
 

Wish me luck

Det känns som om vi varvat varandra med att vara sjuka. Om det inte är någon utav barnen så är det vi päron. Nu senast så var det lillens tur. Jag hämtade en ledsen kille i torsdags som inte hade fått i sig någonting under dagen. Jag vart minst sagt upprörd då jag tycker att det är någonting som pedagogerna borde ha ringt om. Han är vanligtvis väldigt matglad så att han inte äter någonting alls är ju väldigt oroväckande och borde vara någonting att ta kontakt för. Jag bad lillen öppna munnen och jag ser på en gång att det är halsfluss som det rör sig om. Det vart en tripp ned till närakuten på en gång och vi fick ut antibiotika på en gång. 
 
Febern kom samma dag men redan dagen efter kände han sig bättre och kunde börja äta igen. Nu har han tagit antibiotika i ca fyra dagar så imorgon vankas det förskola igen. Det känns som om det var ett tag sedan båda fått gått tillsammans en hel vecka så vi håller tummarna på att det går vägen denna vecka. Förövrigt så kan jag tycka att det vi är klara med sjukdomar för detta år men det är ju bara vad jag, haha. Själv försöker jag hålla mig frisk med hjälp av en daglig ingefära- & citronshot. Wish me luck!
 
 
 

För att dagarna springer

På riktigt vad händer med tiden? Jag hinner på riktigt inte med mitt liv. Stundvis känner jag att jag går på någon typ utav autopilot medans dagarna rinner iväg. Jag försöker verkligen leva i nuet och njuta av det till max men inte lätt alla gånger. 
 
Sista tiden så startar vi alltid dagen med att snooza alldeles för länge. Jag har satt väckarklockan extra tidigt i snart tre veckor för att åka och lämna in bilen men har tills idag inte lyckats. Dusch, frukost och resten utav morgonrutinerna går på ett naffs och inom en timme är vi alla utomhus. Jobbdagen känns oftast som någon timme trots att jag jobbar heltid. För några veckor sedan tog vi emot en praktikant och det har ju satt sina käppar i hjulen då hon fortfarande inte är självgående. Hämtningen är min och när jag är hemma med barnen så börjar jag med matlagningen medans barnen fortsätter med lek. Oftast är A väldigt trött och både hon och L hinner äta ännu ett mellanmål innan middagen för att hålla humöret uppe. 
 
Efter middagen väntar bad för barnen och allt tråkstäd för oss vuxna. När barnen är nattade börjar vår egentid men som så många andra kan småbarnsföräldrar kan intyga så man så pass utmattad att man knappt orkar med något förutom att ligga raklång på soffan innan man själv lägger sig för natten. 
 
"Tråk tråk" som L skulle säga men ack så värt allt är. De är helt klart det allra bästa vi gjort och skulle inte byta ut mitt liv mot något. Jag är ju förfan rik ♥