För att det inte finns något att fira

Jag har verkligen aldrig gillat jul. Detta av olika anledningar och för mig har det mer varit en dag som jag bara vill ska vara över lite extra snabbt. Men sedan blev jag mamma. Och på juldagen. Allt händer för en anledning och lillen kom en vecka tidigt, på juldagen. 

Sedan dess har julen varit helt annorlunda och fått en sjukt stor betydelse. Delvis för att det är nära hans födelsedag men framförallt för att jag vill att han, och nu lilltjejen, får fina minnen kring jul. Att de växer upp med den där underbara känslan om julen och allt vad den handlar om; familj, mat och kärlek. 

Detta år har dock varit annorlunda. Jag har verkligen dragit mig ifrån allt som har med jul att göra. Mitt undermedvetna har inte velat inse att den snart är här av den enkla anledningen till att jag anser att det inte finns något att fira. 2017 är ett hemskt år och jag vill bara att den ska vara förbi men och andra sidan hjälper det inte då den lämnar skador för gott. Jag tycker att det är sjukt jobbigt att veta det finns två speciella personer som föralltid kommer att sakna någon vid denna högtid och hela livet för den delen. 

 Det är orättvist och konstigt men trots allt så rullar livet på. Med en sorgsen tyngd över bröstet vill jag ändå glädjas. Glädjas åt mina barn och deras lycka utav julen. När lillen helt förtrollad packar upp alla julsaker, pratar om julen som om han fått mundiarré eller bakar för full på advent. De är det allra viktigaste jag har, de gör mig hel. Men parallelt finns alla de andra känslorna. Varför får inte alla leva det? Varför?

(null)



Helgen som gått

Mitten på veckan, vilket innebär att det alldeles snart är helg igen. För mig känns det som att jag lever med enbart mån- och fredagar på scheamat. Dagarna emellan är liksom bara suddigt och man går på autopilot. Med andra ord så swishar det förbi. Helgen som precis varit var den första helgen på cirkus fyra veckor som vi inte hade någonting planerat. Superskönt om du frågar mig då det känns som om jag inte hinner med att bara vara. Helgerna är lite utav guldtid för oss fyra, nu när både jag och G jobbar heltid. Men samtidigt så är det den ända tiden man ska hinna träffa andra och få lite liv i det sociala. Så vad gör man? Jo försöker klämma in så mycket som möjligt, vilket i sin tur leder till att man går till jobbet på måndagen tröttare än var man var vid jobbveckans slut. Jupp, thats life. 
 
Denna helg spenderade vi med våra familjer. Först med Gabbes sida och sedan min. Familj är det allra allra viktigaste i livet och man får inte glömma att njuta av all möjlig tid tillsammans. För mig är det väldigt viktigt att barnen får en relation till båda våra sidor och växer upp med alla människor som älskar dem kring sig. Familj är kärlek och trygghet, vilket är någonting barnen ska känna till alla. Det är i alla fall någonting som jag alltid kommer att eftersträva och förhoppningsvis kommer de även att växa upp med väldigt goda minnen tillsammans med båda våra sidor.
 
Vi har förövrigt sex(!!!!!!) helger kvar här i Sverige och det känns rätt okej att ha fullt upp. Lite kalas för vänner, lillens kalas/födelsedag, julafton och ett bröllop ska avverkas innan vi lyfter till paradiset.
För att inte glömma allt jobb som måste checkas av, haha. Men så jäkla taggad! 
 
 
 
 

Wish me luck

Det känns som om vi varvat varandra med att vara sjuka. Om det inte är någon utav barnen så är det vi päron. Nu senast så var det lillens tur. Jag hämtade en ledsen kille i torsdags som inte hade fått i sig någonting under dagen. Jag vart minst sagt upprörd då jag tycker att det är någonting som pedagogerna borde ha ringt om. Han är vanligtvis väldigt matglad så att han inte äter någonting alls är ju väldigt oroväckande och borde vara någonting att ta kontakt för. Jag bad lillen öppna munnen och jag ser på en gång att det är halsfluss som det rör sig om. Det vart en tripp ned till närakuten på en gång och vi fick ut antibiotika på en gång. 
 
Febern kom samma dag men redan dagen efter kände han sig bättre och kunde börja äta igen. Nu har han tagit antibiotika i ca fyra dagar så imorgon vankas det förskola igen. Det känns som om det var ett tag sedan båda fått gått tillsammans en hel vecka så vi håller tummarna på att det går vägen denna vecka. Förövrigt så kan jag tycka att det vi är klara med sjukdomar för detta år men det är ju bara vad jag, haha. Själv försöker jag hålla mig frisk med hjälp av en daglig ingefära- & citronshot. Wish me luck!